Emiliana Torrini, Heard It All Before (2008)

Lyxen med att enbart koncentrera sig på en bit är att man kan ta den ur sitt sammanhang och ge den egna ben. Ibland innehåller en platta 10 lugna akustiska bitar och en elektrisk och det är den elektriska som sticker ut och kanske ger hela plattan ryggrad. I andra fall kanske en eller två bitar har en annan stil eller ett annat arrangemang än övriga bitar. Bitar som man minns just för att de särskilde sig. Jag tycker att det är en trend idag att inte göra plattor så homogena som de en gång var. Hos Emiliana Torrini känns nästan alla bitar som speciella och särskilda. Hon blandar friskt stilar och arrangemang. I hennes Heard It All Berfore struttar hon fram uppbackad av rullande mandoliner och taktfast gitarr och orgel. Det låter kanske inte så spännande men tillsammans med hennes härliga röst blir det en härlig bit om förlorad kärlek. Se där ännu en lår om kärlek, om än olycklig. Torrinis platta känns inte unik, men Heard It All Before känns speciell och exklusiv. Tagen ur sitt sammanhang känns det som om jag inte har hört den förr…