Yo La Tengo, Avalon or Someone Very Simular (2009)

När jag var student i Umeå förvandlades hela Ålidhem där de flesta studenter bodde till en enda stor fest. Det grillades sotiga burgare, dracks iskall öl i lika iskalla kvällar, hånglades i varenda trappuppgång och ur öppna fönster strömmade Nirvana. Det man inte hade lyckats plugga in innan det kunde man glömma att lära sig då. Om man inte var ett unikum och kunde stänga ute allt det där. Allt kulminerade i slutet av maj på den årliga brännbollsturneringen. Tusentals människor samlade på en stor gräsyta på universitetsområdet för att mer eller mindre fulla eller bakfulla pricka en liten tennisboll med en träpinne och sedan springa som om fan var efter en runt fyra koner. Som ni kanske förstår är jag ingen entusiast. Men jag uppskattade festerna och hånglandet. Om jag då hade vetat vad jag vet nu hade jag ropat Yo La Tengo när jag vid en match lyckades fångade bollen med en lyra. Det är spanska och betyder något i stil med Jag har den.