Jag har tidigare nämnt Sveriges bästa musikjournalist, Fredrik Strage, och hans bok med samlade texter. Boken heter kort och gott Strage text. En bra bok som jag rekomenderar. Inledningsvis skriver han om Kraftwerk och hur de gillar att sitta på café, dricka kaffe och titta på folk. Inte så rockigt kanske, men sympatiskt. Jag är också en sådan där caféare. Kan sitta timtals och bara njuta av en ny stad med nya människor, nya dofter, nya intryck. Strage berättar hur en fransk journalist ska intervjua Ralf Hütter och Florian Schneider på ett café i Paris. De satt med prydliga frisyrer och skräddarsydda oklanderliga kosymer, som skyltdockor. Journalistens flickvän blev rädd. Min reflektion är: Coolt. Jag tänker mig Henry Rollins eller Marilyn Manson om jag tänker på artister som skrämmer, men kostymklädda perfektionister från Tyskland? Det är ju lite ovanligt. Och kanske är det just det som skrämmer. De ser ju inte ut som musiker ska göra. De beter sig inte sådana heller. Ovanligt. Skrämmande.
Den före detta Beta Band-medlemmen Steve Mason (inte att förväxlas med målisen i Columbus) ser inte särskilt skrämmande ut. Inte alls faktiskt. Men hans bit Lost And Found är en pärla. Åter igen en platta som inte finns på Spotify, utan man får nöja sig men en singel.
Bit: Lost and Found
Den före detta Beta Band-medlemmen Steve Mason (inte att förväxlas med målisen i Columbus) ser inte särskilt skrämmande ut. Inte alls faktiskt. Men hans bit Lost And Found är en pärla. Åter igen en platta som inte finns på Spotify, utan man får nöja sig men en singel.
Bit: Lost and Found
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar