När man gör sådana här årslistor är det svårt att inte snegla på andras listor. Dels är det är ju alltid kul att se om andra tycker som jag, dels vill man ju inte missa en platta som alla andra hyllar. Jag kan konstatera att en del av mina bästaplattor också förekommer på andras listor. Men jag vill ju också vara unik. Här en platta som inte förekommer på någon lista som jag kan sett i alla fall. Steve Earl-doftande Junky Star med texaspågen Ryan Bingham. Här är det två saker som sticker ut - bra bitar och Ryans otroliga whiskeyröst. Vad jag förstår har vunnit priser för biten The Weary Kind som finns med i filmen Crazy Heart där han också är med som skådis. Ryan har alltså en manlig röst, han ser så där manligt bra ut och han är tidigare försörjt sig som tjurridare på rodeo. Modemagasinet för män King skrev i februari: "Det finns med andra ord en så stor dos manlighet i denna kille att mitt skrotum vill veckla ihop sig i min underkropp och sakta börja anta formen av en livmoder. Ja, alltså inte i något befruktningssyfte, utan av ren och skär ångest inför mina tillkortakommanden som alfahanne." Ja det är faktiskt bara att hålla med. Om jag, som inte är fullt så manlig, lyssnar på exemplevis The Wandering så kanske Ryans manlighet smittar av sig en smula... Det är i alla fall värt ett försök. Och går det inte så har jag i alla fall hört en jädrans bra bit.
Bit: The Wandering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar