00-talsvecka: Nick Cave & the Bad Seeds, There She Goes, My Beautiful World (2004)

1983 slog en bomb ned i musikvärlden då Nick Cave & the Bad Seeds debutalbum From Her To Eternity kom full med modern blues. Det rsslade, skramlade och svängde som ingenting annat. Det var musik som var helt oförutsägbar. Det var något helt nytt. Schlager, den enda svenska musiktidningen på den tiden, skrev att det var framtidens musik. Jag satt som förstenad och förstod ingenting men jäklar vad bra det var. Men framtidens musik blev det aldrig. Det blev en betydelsefull platta men ingenting mer. Nick själv skrev den ena smöriga balladen efter den andra - visst de var faktiskt riktigt bra ballader, men de saknade ofta den där nerven som fanns där på debutplattan. Nick hade blivit förutsägbar. Men så i mitten av 00-talet började rockbenen på gubben att sprattla. Pressen påstod att detbörjade med projektet Grinderman 2007 och sedan kom den fantastiska Dig, Lazarus Dig!!! Men jag anser att det fanns spår av detta redan innan. På ojämna Abattoir Blues/The Lyre of Orpheus (han har alltid haft storsvustig känsla för titlar) finns några guldkorn som jag menar lade frö till Grinderman och Dig, Lazarus Dig!!! Här bästa låten av Cave sedan 1983 There She Goes: My Beautiful World!