Jag förstår inte att alla dessa remastrade plattor som släpps i en strid ström. vad tillför dom egentligen? Upp med reglagen, panorera så mycket som möjligt och massor med kompressor. Visst hade man panorerat så på vinyltiden hade pickupen hoppas som en groda men jag vad tillför det att gitarrerna plötsligt hamnar ute i garderoben? Jag menar vad skulle en Da Vinci tjäna på att digitaliseras? Eller Guernica som videosnutt ala MTV? Fast det är klart det kan ju alltid få en att uppmärksamma gamla trotjänare som ligger i vinylbacken och samlar damm. Som t.ex. Talking Heads. Jag älskar verkligen dom, men det händer aldrig att jag tar fram en vinyl och lyssnar på dom. Men så återupptäckte jag dom genom att en kompis spelade en av den remastrade Speaking in Tounges. Personligen tycker jag att plattan More songs about buildings and food lyfter sig mest med ny mastring. Lyssna t.ex. på underbara the Big Country så förstår ni vad jag menar. Sådan här musik görs inte längre. Fantastiskt! David Byrne i sitt esse. Man kan liksom inte låta bli volumratten. Oha oha!
The Big Country
The Big Country
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar