Med stor frenesi, intresse och inte minst vånda gör jag sådana här listor. Våndan beror på alla plattor som inte hamnar på listan. Plattor som man måste rata. Bra plattor som förtjänar att uppmärksammas. Men som ändå faller i kvalet. Vem minns vilka som spelade kvalet till allsvenskan och förlorade? För att göra dessa plattor rättvisa vill jag ändå nämna några av dom. Plattor som kan ha hamnat på listan om jag bara hade varit på ett annat humör när jag skrev listan. Om jag hade sovit bättre. Om jag hade druckit ett godare vin. Det är små marginaler. Bollen är rund. Och vad som helst kan hända i hockey eh jag menar i musiken. En platta som länge var med på listan var skottarna Isa & the Filthy Tounges och plattan Dark Passengers. Denna platta är säkert den platta jag lyssnat mest på under året. Kanske just därför fixade den inte kvalet. Den höll inte hela säsongen. Den föll på grund av dålig kondition helt enkelt. En platta som länge var med högt upp på listan var Nada Surfs If I Had A Hi-fi, men nerverna höll inte för amerikanerna och de kunde inte matcha andra liknande band. F.d Betabandsnubben Steve Masons Lost and Found var också kvar länge i racet. Men fick punktering på sista varvet. Vägrade på sista hindret och diskades gjorde Edwyn Collins och hans Losing Sleep. Farrahs självbetitlade album föll i första kvalomgången på grund av maskinhaveri. Ja listan kan göras hur lång som helst. Jag återkommer med fler plattor som hamnade hamnade utanför listan. Men nu till en platta som inte bara klarade kvalet. De gick obesegrade ur turneringen och kunde stolta lyfta pokalen till folkets jubel. Årets bästa platta är the Nationals High Violet.
HighViolet är så mycket på en å samma gång. Men framför allt finns här en mognad som bandet tidigare saknat. Det lyfter bandet till skyarna. Den magiska singeln Bloodbuzz Ohio som jag ett tag trodde jag skulle lyssna sönder på. Om och om igen. Man vill liksom bara lämna allt bakom sig. trycka gaspedalen i botten och köra rakt in i solnedgången som om det inte kommer någon morgondag. Pröva att köra bil till biten och ni förstår vad jag menar. Rdan på plattans andra bit, Sorrow bränner det till med. Man börjar ana att detta kommer att sluta i stordåd. Årets vackraste bit hittar vi i Runaway. På Anuone's Ghost låter de som sina gamla jag men ändå inte. Med sådana där skrämmande stråkar och sköna körer vinner biten över deras tidigare material. I Lemonworld har sångaren dåligt samvete över sin överklass. Biten för dagen blir Conversation 16. En suggestiv bit med skön refräng. En bit bra att löpa tillsammans med.
Men nu tittar vi framåt. 2010 är död leve 2011.
Bit: Conversation 16
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar