00-talsvecka: David Bowie, Afraid (2002)

Det är ju dags att sammanfatta 00-talet. I senaste numret av Uncut rankade man de 150 bästa och mest inflytelserika plattorna under 00-talet. En del håller jag med andra inte. T.ex. är, som jag reflekterat över tidigare, vissa grupper flitigt återkommande fast de mesta de gjort faktiskt bara är OK (Drive-By-Truckers, Wilco, White Stripes etc.). Så jag får väl göra en egen lista då. Fast min lista kommer bara bestå av fem bitar (en för varje dag som vanligt) och de rangordnas inte. Och jag menar inte att det inte finns bättre bitar under 00-talet. De utvalda är istället stunder där jag blivit positivt överraskad. David Bowie är en gammal hjälte för mig. Han har alltid funnits där. Och hans plattor från 60- och 70-talet håller förvånansvärt bra fortfarande. På 80-talet drabbades han av identitetskris efter dundersuccen med Let's Dance (inte TV-programmet utan plattan). Försökte sig på hårdrock med tråkiga Tin Machine. Elektronika med plattan Earthling (som har en del ljusglimtar). Smöriga ballader på Hours. Men så inledde 00-talet med en platta där han återvände till rötterna. De rötter som han själv skapat. Resultatet blev förvånansvärt bra. Lyssna bara på Afraid och där finns magin igen. Den som legat slumrad så länge. Och plattan är en musikal - bara en sådan sak.