- Du som sysslar med musik mest hela tiden du gillar väl musikaffärer, undrar K.
- Nja, svarar jag avvaktande.
- Där kan du ju nörda på som du villmed andra nördar, fortsätter K.
- Hm, svarar jag fortfarande avvaktande.
Faktum är att jag inte alls gillar musikaffärer. Inte för att de är nördiga utan för att jag får prestationsångest eller kanske mindervärdeskomplex eller både. Tar jag tag i en gitarr känns det som om jag bara måste dra ett häftigt riff. Att spela en C-durackord bara för att höra klangen räcker liksom inte. Helst ska det vara ett CM9-ackord eller nått ännu svårare som jag inte kan. Samtidigt sitter en finnig långhårig figur på en pall och spelar som värsta Yngve Malmsten som om det vore det enklaste sak i världen. Usch jag hatar mina egna begränsningar då. Min eget ointresse att försöka lära mig att spela på riktigt. Vid dessa tillfällen gillar jag att höra band som Dexateens som pendlar mellan det banala till gitarrvirtiosautflykter. Lyssna på Sparks och våga vägra vara bra!
Bit: Sparks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar