1983 var jag i Borås på kulturorganisationen Kontaktnätets årskongress. Jag minns hur ett gäng finniga svartklädda ungdomar åkte minibuss från Örnsköldsvik, lyssnade på Violent Femmes, ockuperade ett ödehus, åt taskig mat, drack en del öl och såg en massor konserter. Jag minns ingenting av själva kongressen utom att Lars Aldman (hade ett radioprogram som hette Lilla Bommen vid den tiden, som var det enda stället där man hörde ny spännande musik) gjorde ett inspel. Jag minns att jag tyckte att han såg ut som Andy Warhol. På kvällar och nätter spelade den tidens spännande band. Bland annat ett ungt argt band som hette SH. Jag visste inte då att SH stod för Staffan Hellstrand, men de gjorde en bra spelning inför ett 20-tal entusiaster. Sedan blev SH just Staffan Hellstrand. Trots att han gjort plattor med jämna mellanrum har han alltid haft svårt att fånga energin som fanns (finns?) live. Nu 2010 har mycket vatten runnit under Hellstrands broar. Jag blev förvånad att upptäcka att han faktisk släppt tre plattor under 00-talet. De har har gått helt ljudlöst förbi mig. Men hans första plattan på 10-talet tilltalade delvis mig. Här finns en del intressanta textrader och en hel del energi. I Decemberblommor blir det så där Thåströmskt bra att han till och med får vara med här.
Bit: Decemberblommor
Lars Aldmans ”Atlas Copco” är en klassiker!
SvaraRaderaEn liten rättelse dock: Decemberblommor är från skivan Underbarn som kom 1999.
SvaraRaderaSe där. Den är nu kommen remastrad eller? Det står 2010 på Spotify. Nåja det visar ju bara att jag inte har någon koll på Hellstrand efter att han släppte bandet SH efter plattan Söndag 1988.
SvaraRadera