Sitter på ett tråkigt hotellrum i Umeå. Det är svinkallt utanför och mörkret är kompakt. Känner mig sliten efter två dagars resande och möten. Dag 1 Göteborg, Dag 2 Södetälje och sedan Umeå. Imorgon till Stockholm för att sedan återvända till Luleå. Känner mig inte så lite ensam. Känner mig tusen mil från den jag har i mina tankar. Det är ingen helt positiv känsla. Fast jag intalar mig att det är det. Lite längtan och ensamhet är bra för mig. Spotify blir min livlina. Lyssnar på Massive Attacks senaste. Inte så illa. Faktiskt bättre och mer intressant än väntat. Kanske en bit där passar mitt sinnestillstånd. Men finner iställer en mer passande bit. En Danielle Dax (se gårdagens blog) i 10-talstappning, Ladehawkes My Delirium. Ja det är väl så det känns så här i exil. På med volymen, lyft hantlarna, som av någon anledning finns i hotellrummet, och rocka loss. För en stund är exilen glömd.
Bit: My Delirium
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar