Det svenska popveteranerna Kent har aldrig gjort något som jag tycker är särskilt intressant. Jag tycker det är OK. Jag kastar inte av mig hörlurarna om en bit plötsligt börjar spela. Men jag byter nog bit. Jag läste i DN att Carolina Wallin Pérez höll på att spela in Kent-låtar med egen touch. Jag tyckte: Men varför? Svensk musikhistoria är ju full av bra musik. Bra bitar. varför då välja Kent? När hennes platta kom brydde jag mig inte ens om att ge den en blick eller en provlyssning. Nu har jag dock hört den. Motvilligt hörde jag den. Men ju längre plattan spelade ju mer insåg jag att den faktiskt höll. Och det låter faktiskt helt ok. Några bitar är dessutom mer än helt ok. Speciellt när hon jazzar till det blir det en härlig känsa, som i Dom andra.
Bit: Dom andra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar