Och han funderade och han funderade. Och så kommer han på det. Springer fram till maskinen och drar i spaken. Maskinen blinkar och ett paraply åker upp och ned. Och så kommer det ut några droppar. Professorn fångar upp det i ett litet provrör. Och vips har man det man vill ha i en liten flaska. tänk så enkelt det skulle vara, tänker nog många. Men professor Kalkyl visar ändå på vad som är allra svårast i en kreativ process. Att komma på själva idén. Att vara innovativ och inte uppfinna något som redan finns. Lou Reed och hand Velvet uppfann ett eget sound, ett eget sätt att utrycka sig. De gav ironin ett ansikte och ett musikaliskt uttryck. Till och med när Lou Reed sjöng om en perfekt dag trodde ingen honom.Skottska Isa and the Filthy Tounges förvaltar Lou Reeds harmonier men lägger till en portion med surf och vips har maskinen spottat ut en ny blandning i provröret. Det är väl värt att hälla dropparna ut och höra hur det utvecklar sig till en suggestiv nästan gotisk smakrik soppa. Och i slutet av biten låter det som om det är ganle Mark E Smith från the Fall som pratar. Men jag vet inte det kan ju vara nån som bara låter som honom. Nåja, biten är tydligen titelspåret på en kommande film av Richard Jobson.
Bit: New Town Killers
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar