Högsommarvärme i mitten av maj. Våren kommer ur sina startblock som en sprallig Usain Bolt och är från stillastående till vilt rusande på ett ögonblick. Plötsligt är de alldeles nyligen grå träden gröna och fina. Alla träd utom aspen som liksom Skalman tar det säkra före det osäkra och kollar om det verkligen är säkert, om det verkligen blir sommar innan den vågar sticka ut huvudet ur vinterskalet. Jag är som aspen. Lite långsam av mig. Jag är ingen sommarfreak som kastar mig in i garderoben efter hawaiishortsen så fort solen tittar fram. Nej, bäst att ta med både ylletröja, galoscher och paraply. Man vet aldrig.Jag känner mig också som aspen när jag läser epitetet postpop eller postrock. Det rimmar dåligt i mina öron och ofta är det inte så postigt och oftast rätt trist. Men ofta vågar jag ändå titta fram ut vinterskalet och nosa på en å annan postpopprodukt. Den senaste i högen är pågarna från Leicstershire, Kyte. Och plötsligt börjar en gammal skeptiker med paraply och ylletröja att stampa takten med galoscherna. Det här svänger ju! Är det inte solen som ändå tittar fram där bakom molnet. Det här är ju riktigt bra. Det blir nog en sommar i år också trots allt.
Bit: Ihnsfa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar