Johnny Marr, från bland annat the Smiths, nya band the Cribs överraskade när deras platta kom. Det var inte alls vad jag väntat mig. Det här var inte alls den tråkiga gitarrpoppen som jag väntat mig. Utan här var det själ och hjärta och en hel massa sådan där härlig engelsk attityd. Heja gubben lever! Det här kan bli hur bra som helst live. Här möts Glas Vegas poptyngd Strokes gitarrdrivna rock. Jag minns fortfarande första gången jag hörde the Smiths. Det var singeln What Different Does It Makes och den kändes som en käftsmäll. Inledande All men have secrets and here's mine fångade in mig som en håv, jag pågade (det var det man gjorde på den tiden - när får vi se det i Lets Dance) och så hade jag en också en hemlighet. Då, 1984, var det faktiskt bara jag som kände till the Smiths - nåja i alla var det ingen i mitt kvarter som visste vilka de var. Det var min hemlighet och I'm still fond of you... The Cribs får mig helt enkelt att erkänna att alla män har en hemlighet och the Smiths är min.
Bit: Nothing (även denna gång samma bit som tidigare i blogen - ja vad gör man när det är en riktigt bra bit!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar