När The XX kom gick jag ned i brygga. Det var 80-tal ja visst. Ja det var nästan obarmhärtigt 80-tal. Men samtidigt var det en fläckt av 10-talet. Vad som skulle komma. Det kändes som om man hade fått se en skymt av framtiden. I konstnärliga termer kan man kanske kalla det post-modernt. Nytt men med tydliga referenser i historien. Jag tänkte då att detta är årets bästa platta. Men under året har den dalat på listan. Inte för att jag tycker att The XX debutalbum har blivit sämre - tvärtom. Nej det är faktisakt så att det kommit två plattor under året som är bättre. Topp tre blev det i alla fall för britterna.
Jag har blogat tidgare om plattor som växer och att de oftast är de plattor som är bäst. Men naturligtvis finns det alltid undantag. The XX är ett sådant. Den här plattan med sina New Order gitarrer, flörtande med modern dansmusik och härliga spretighet gick direkt till hjärtat. Det här är musik som gör mig glad.
Bit: VCR (har förekommit tidigare på blogen men en bra bit är en bra bit är en bra bit)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar