Minns ni Madness? Ni vet dom där med Our House in the Middle of the Street? Nu är de tillbaka, med temat London. Sämre teman kan jag tänka mig. Jag minns en blöt kväll i London på den tiden pubarna stängde 11. Det innebar att man satt och hällde i sig öl till dess och sedan gick man och åt middag. Efter typ 10 pints. Jag var inte hungrig. Hamnade istället på en sådan där modern kal bar med speglar och svala människor. Jag full som alika försökte beställa en pint samtidigt som bartendern upplyste mig om att det bara fanns drinkar att beställa. Det fina folket tittade ogillande på mig och sippade på sina gin fizz och manhattans. Jag hade lika gärna kunnat hamna på månen. Då kom killen som skötte musiken på idén att slopa The Orb och istället spela Madness Michael Cane och hela stället förvandlades till en pogande massa. Lycklig och svettig kom jag hem vid fem, sex-tiden efter den ena engelska hiten efter den andra från 80-talet. Kavajerna åkte av, slipsarna kastades över lampskärmar och högklackade skor sparkades av i ett hörn. Till och med bartendern slappande av och hittade några öl att servera.
Nu lyssnar jag på Madness We are London och märker att jag blivit äldre, medan Madness blivit yngre…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar