Boy George, Sad (1995)

Vi som fick vårt musikaliska uppvaknande på 80-talet fick utså en del hemskheter. Band och bitar som var så dåliga att man aldrig trodde att man skulle få höra igen. Tills någon fick den inte så briljanta idéen att starta en radiostation enbart baserat på denna tveksamma musikalsiska skatt. En av dem var Boy George, ni vet han med för mycket maskara, hattar och fjädrar. Han hade några riktiga monsterhits på 80-talet där pop blandades med reggae i en smörig klibbig mix. De lät inte bra då och ännu sämre nu. 1995 var jag i England och fick höra en låt på en skivaffär som jag gillade. En rockdänga mitt i den engelska gitarrpoppens storhetstid. Till min stora förvåning fick jag veta att det var Boy George jag hörde. Jag köpte inte plattan enbart för att det var just Boy George. Så här i efterhand undrar jag vem Boy George egentligen hade som målgrupp för skivan? Var han en innovativ förnyare eller en Sad före detting som inte visste bättre? Hur som helst är skivan helt ok och Sad en helt OK bit. Faktum är att hans nästföljande U Can Never B 2 Streight från 2002 är en riktigt bra akustisk platta (lyssna exempelvis på Unfinished Business), men den är en annan historia.

Nu tar bloggen en välbehövlig semester och återkommer i augusti med fler sköna bitar. Väl mött och ha en trevlig sommar!