Brendan Benson, Garbage Day (2009)

När jag var liten så fanns det två typer av godis som konkurerade om första platsen - Bridge blandning på Åkes Ica hall och Cubblandning på Konsum. Vilken som var godast varierade från vecka till vecka. De innehöll i stort sett samma sak. En låda med olika godisar i. Varför köpa en låda med samma godisar när man kunde få variation i samma låda? Det temat har jag diskuterat tidigare på bloggen men då gällande musik. Brendan Bensons (från the Raconteurs, som säkert dyker upp på bloggen snart) soloplatta är ett typexempel på en Bridge eller Cubblandning. Varför hålla sig till en stil när man kan variera sig? Garbage Day är en soulig struttig bit med stråkar och Motownkänsla insprängd bland powerrock och Strokesinspirerade bitar. Biten låter glad men inte Brendan. En intressant kombination.