1993 sägs alt. country-vågen ha börjat med Uncle Tupelos platta Anodyne. Det var, som jag förstår, både en spontan utveckling där band inspirerade band och en medveten strategi av skivbolagen att nå nya målgrupper för countrymusiken. Uncle Tupelo hör till den första kategorin. Plattan är idag inte något särskilt och det är lite svårt att förstå den betydelse den beskrivs ha haft. För mig var Ryan Adams underbara debut Hartbreaker vägen in. Hur som helst så splittrades Uncle Tupelo och Jeff Tweedy bildade Wilco (som kommer imorgon) medan Jay Farrar bildade Son Volt. Medan Wilco fortsatte att undersöka gränserna för pop och country höll sig Son Volt kvar i mer traditionella marker.
Ibland är det faktiskt inte fel att hålla sig på känd mark. Hålla fast vid det beprövade. Son Volt för traditionen vidare med bravur. Förra plattan var bra och den nya är också bra. Fast det själva tycker kanske att den traditionella marken är utanför. De kanske känner sig som i exil (Exiles).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar