The Clientele, Never Anyone But You (2009)

Vi fortsätter på temat vresig Elvis Costello. På 80-talet frilansade jag som journalist för en lokalblaska i Ö-vik. Jag och och en kollega åkte till Finland på Provinsirockfestivalen för att bevaka. Costello spelade och gjorde förvisso en ganska blek figur, men han var där. Av spelningarna minns jag Iggy Pop mest. Hans spelning är den bästa jag har sett, men det är en annan historia. Det här utspelar sig på den tiden då Costello inte hade egna talkshows på TV utan han vägrade att befatta sig med media överhuvudtaget.

Nu befann jag mig backstage när han med raska steg kom av scenen. Jag tog en chansning och hakade på honom. Det var jag, några gorillor, roddare och andra musiker som hamnade i en grupp. Rätt var det är öppnar Costello en dörr och ropar att vi alla ska kliva på. Jag slänger mig först in. Vi tränger oss alla in och Costello är på särdeles gott humör. Han har visst fått ett par trosor uppkastade på scenen och ser väldans nöjd ut. Han pratar och pratar. Jag tänker det här är hot stuff. Vilket story jag kan få här. Ett scoop, som man säger i journalistkretsar. Men tyvär är det fler än jag av journalisterna som gjort samma rövare. Denne intellegensbefriade journalist från en av de svenska kvälltidninmgana gör 4 kardinalfel:
1. Han stäcker upp handen, som om det var en jävla presskonferens
2. Han fortsätter att hålla upp den trots att ingen bryr sig om honom - det är fortfarande inte en preskonferens
3. Han harklar sig och tar fram penna och block - ja som sagt det är ingen presskonferens
4. Han säger: Mr Costello how did you like playing to night? - ja ni vet - ingen presskonferens.

Costello blir helt röd i fejan. Ser sig misstänksamt om. Får också syn på mig. Han skriker något om att det är obehöriga närvarande och journalister. Alla åkte vi ut med svansen mellan benen. Jag blängde länge på kvällstidningsjornalisen. Men han ägnade sig redan åt att såga Costellos konsert i huvudet. En konsert som han inte hade sett eftersom han enligt en pålitlig källa hade suttit i baren och försökt ragga upp en finsk kollega under hela konserten (pålitlig eftersom källan också varit intresserad av denne finska kollega).

Så kan det gå. Så för att fira den gamle Costello så kör vi återigen sådan där härlig engelsk intellegent pop. Denna gång av The Clientele och deras underbara Never Anyone But You. Londonärerna som gjorde en riktigt bra platta i slutet av förra året.

Bit: Never Anyone But You