Den förr inte så tillgänglige Elvis Costello bojkottade några år media. Vägrade att prata med dom. De få gånger han gjorde några som helst uttalanden var det bara för att berätta vilka bra plattor han för tillfället lyssnade på. Flera gånger höjda han de engelska popparna Pale Fountains. Precis som nu var det ingen som hade hört talas om dom då heller. De var ett sådant där härligt struttigt popband alá Aztec Camera, Orange Juice eller the Clientele för att ta ett mer nutida band. Pale Fountains leddes av en fantastisk sångare, Michael Head, som faktiskt fick något slags pris för sin sångröst (lyssna på t.ex på Shelter som fotfarande är en mycket bra popbit). Vad jag vill säga är att det finns en tradition i det där landet med sådan här smart pop. De tre tonåringarna från Bangor i Two Door Cinema Club fyller ut traditionens kavaj med stor bravur på sitt debutalbum. Sångaren kanske inte når Headska höjder men energin är smittande. Det här är pop som gör mig glad! Och så är man där igen och fingrar på volymreglaget...
Bit: Something Good Can Work
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar