Det var en varm solig sommarkväll. Det luktade varm kåda från tallarna utanför Rådhuset och het klibbig asfalt. Jag hade stannat för rött ljus. Solen stod lågt, bländade och det var svårt att se trafikljusen. Jag vevade ned rutan och njöt av den ljumma sommarbrisen. Bredvid mig gled en sådan där sliten merca som alla snorungar har nuförtiden upp. Föraren såg inte ut att vara mer än 14 år. Han hade stora spegelglasögon på sig. Det blonda håret låg som en fläskkottlett längs pannan på honom. Plåten darrade i takt med ... ja vad tror ni grabben spelade? Tuff gangsterrapp? Tung death metal? Eller varför inte en klassiker i bilsammanhang - Elvis? Nej grabbhalvan spelade Whitney Huston! Whitney fucking Huston! Det lät inte bara illa det rimmade dessutom illa för tuffa snubbar i coola bilar (nåja en merca kasnke inte är så cool och det kanske inte den här grabben var heller men jag imagen). Det fick mig att tänka på vad jag skulle tycka var coolt att spela. Jag satt och funderade ett tag - Sonic Youth? Black Keys? Black Mountain? Prodigy? Då började New Order spela Love Vigilantes på den samlingsCD som jag spelade in min lilla bilstereo. Ja tänkte jag. Detta skulle jag tycka var coolt. Jag drog på volymen och öppnade alla rutor på bilen. Ja det kändes rätt! Whitney Huston-killen såg mycket skeptiskt och sur ut. Han blängde på mig och körde iväg i ett moln av bränt gummi i samma hundradel som trafikljuset slog om till grönt. Jag lade sakta i växeln och puttrade sakta iväg i min praktiska Ford Focus kombi med alla rutorna öppna och med Love Vigilantes på högsta volym. Sommarkvällen tillhör mig och New Order!
Bit: Love Vigilantes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar