Många av mina vänner de köper samma viner, äter samma mat på restaurang och åker till samma semestermål om och om igen. Själv vill jag hela tiden hitta något nytt. Något som jag ännu inte upplevt. Jag menar gräset kan ju faktiskt vara grönare på andra sidan. Visst jag har mina favoriter också. Men jag vill ändå hela tiden hitta nya guldkorn. Jag föredrar därför också blandgodis före en påse med samma sak. Ingefär som Brokens Bells skälvbetitlade debut. Här finns en fantastisk blandning av allt möjligt. Sura, söta, salta och beska. James Mercer (fd. the Shins) och hans polare Brian Burton också känd under fjortisnamnet Danger Mouse (och han går ju inte att nämna utan att nämna hand platta med Sparklehorse, Dark Night of the Soul, som kom ut under året. Plattan kom ut ett år efter att den gjordes pga avtalsbråk. Plattan kom efter Mark Linkous död. På plattan finns också avlidne Vic Chesnutt med. En märklig upplevelse, men en bra platta som dock inte nådde ända fram). Borkens Bells bjuder inte på en tråkig sekund. Full av infall och skojiga detaljer gör att plattan överlever. En påse med blandade godbitar. En box med skojiga musik. En rundresa bland trevliga semestermål.
Bit: The Mall and Misery
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar