2010 års bästa: 8. Nana Grizol, Ruth

God jul alla! Äntligen jolafton. Dags för mandel i gröten, Kalle Anka, julskona, dopp i gryta och så kommer ju äntligen tomten. Frågan är om man varit tillräckligt snäll för att få några klappar i år. Jag undrar hur tomten håller reda på om jag sköter mig? Samarbetar han med underrättelsetjänsten eller SÄPO? Är det han som har störst nytta av FRA? Hur fungerar hans bevakning av oss? Är själet för att se om vi varit snälla tillräckligt i lagens ögon? Var går gränsen för personlig integridet för tomten?

Från Chigaco kommer skrammelpopparna Nana Grizol. Deras platta Ruth har funnit med på min spellista sedan tidigt i våras. Och jag tycks inte ledsna på den. Jag behöver inte vara snäll för att den ska vara kvar på min spellista. Nej, jag gör det av ren och skär egoism. Jag vill ha dom. Jag vill lyssna på dom. Och jag vill ha mer. Så det så. Är jag cynisk? Sångaren Theo Hilton sjunger om cynism på en bit med samma namn: Cynicism is a lazy way to say I’ve been burned. Ja kanske det. Vad säger tomten om det? Är han bränd tro? Men det finns bättre bitar på plattan. Galaxies har jag blogat om tidigare. Nu spelar vi Blackbox för fantastiska brassarr och Thoes sång som här närmar sig J. Mascis-höjder (ni vet sångaren och frontfiguren i Dinosour Jr).

Bit: Blackbox