Dagens unga fattar inte vilken skatt de har i Spotify och liknande musiktjänster. Hur många album som helst bara några klick borta. Det är som om man skulle ha haft ett jättestort rum bredvid sitt ungdomsrum på 80-talet med nästan alla plattor man ville ha plus lite till. Var man sugen på en platta var det bara att öppna dörren, gå in och hämta plattan och lyssna. Inte som då - tigga pengar av morsan, sedan cykla iväg till skivaffären och be till den allsmäktige att de hade plattan man ville ha vilket de naturligtvis inte hade. Och även om de nu hade plattan var det ju inte så ofta man fick möjligheten att köpa nya plattor. De kostade ju ganska mycket pengar. Som tur var fanns biblioteket i Själevad. Jag vet inte vem det var som var ansvarig för inköp av skivor där, men hon (det var bara kvinnor som arbetade där) var en geni vad gäller musik. Jag tror faktiskt att min första musikskolning fick jag av plattorna som man ömt lånade med sig från biblioteket i Själevad. Här fanns tidiga Elvis Costello, Talking Heads, Dire Straits, the Clash m.fl. Flera plattor lånade jag om och om igen. En av dom var Ramones Road to Ruin från 1978 (en platta som faktiskt håller förvånansvärt bra fortfarande). Jag får fortfarande rysningar när jag hör Ramones. Enkla popmelodier, i ett rasande tempo och massor med dist. Me like! En av de allra bästa bitarna de gjort är I Wanna Be Sedated, som jag spelade så mycket att det blev ett jack i bibblans skiva. Jag erkänner det var jag!
Bit: I Wanna Be Sedated
Geni var ordet för skivinköparen i Själa. Bibblan hade även flera av Led Zeppelins tidiga, bland annat "Houses of the Holy" (den med nakna barn på klippor på omslaget), Queens "A Day at the races" och "A Night at the opera" och dessutom Lars Aldmans soloplatta (den med Atlas Copco). För att inte tala om om Neil Youngs "Comes a Time" och "Rust never Sleeps". Ändå hade de ju bara totalt kanske en back med popmusik, resten var klassiskt och annat.
SvaraRadera