1985 bodde jag i Sundsvall. Gick första året på gymnasiet. Jag gick på den skolan där nästan bara killar gick. Så ibland tog vi mod till oss och gick över till den skola där de flesta eleverna var tjejer. Vi satt mest och hängde på någon bänk och spanade. Till slut var det någon lärare som körde iväg oss. Det var sällan vi gjorde något väsen av oss. Men den gång vi gjorde det var det lustigt nog ingen lärare som körde iväg oss. The Jesus & the Mary Chain hade precis släppt sitt debutalbum Psychocandy. Hängde på låset och köpte plattan. Spelade snabbt av den till kassett och så i med kassetten i polarens bergsprängare. Så rustade med svarta kläder, håret på ända och en bergare stor som en Saab V4 gick vi till tjejskolan. På med volymen på högsta volym. Never Understand skrap, skrap, gnissel.
- Öh, ställ in kanalen på radion ordentligt, var det en kille med tuperat hår som sa. Vi flinade och lyckades kräma ut ytterligare ljud ur bergaren. Inte fick vi några tjejer. Inte då i alla fall. Vi förstod inte varför. We Never Understand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar