Vi fortsätter på indiespåret tycker jag. Mer svart. Mer ledsamheter. Mer depp. Mer smärta. Får då blir jag så glad. Jag är skadad. Ja, sjuk kanske. Jag gillar verkligen deppigheter. Jag gillar när det uttrycks så smärtsamt att det gör ont. Ja jag gillar det inte bara jag blir glad av det. Tillfreds. Och så ännu en bit om kärlek. Denna gång av det smärtsamma slaget. Dot Alisons Paved With a Little Pain är pecis allt det där. I've gotta go because I love you ... our love came with a little pain.
Dot Alisons nya platta är verkligen bra. Mycket bättre än hennes tidigare elektroniska utflykter Hennes röst gör sig faktiskt bättre på det här lite tillbakalutade viset. Visst det finns rockrökare här också men det är de mer avskalade bitarna som ger avtryck. Här finns massor med känslorsamma möten. Bland annat med Babyshambles Peter Doherty, ni vet han med drogerna och Paul Weller (the Jam och Style Council).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar